Varför gör sanningen ont?

Om man är ärlig och säger till en person vad man tycker, så är det väldigt vanligt att den personen tar illa upp och kanske undrar hur man tänkte där. Ja, jag skriver Man, för det förekommer Överallt. Lever vi i sådana drömvärldar att det blir svårt att se verkligheten som den är? Nu menar jag inte att man ska slänga sig med kommentarer hit och dit, bara för att, men ni fattar säkert vad jag menar. Ärlighet kan vara en nål i ögat. En person som å andra sidan är ärlig mot sig själv och har båda fötterna på jorden, på ett bra sätt, vilket innebär att han/hon använder benen till att ta sig framåt. Står du stadigt med båda fötterna på jorden så kommer du ingenstans... då blir reaktionen en annan, då förstår man vad som sägs och det värmer och stärker personen. Någon som lever i det blå och föreställer sig en verklighet, då blir slaget i ansiktet hårt.