Såå självklart!

Ibland så går livet i stå, som man säger. Det händer inte mycket mer än jobb och helgen fylls, med i stort sett ingenting. Det är stor skillnad mot att ha en familj, på det sätt jag menar med familj. När det snurrar på med lite av varje. Barn som växer, aktiviteter, semester, jobb, fritid, fest, hus och annat kul. Det goa i sammanhanget är att det börjar dra åt just det hållet, igen. Längtar jag? Det är en underdrift, snarare suktar, med tungan hängande, som en hund utanför lokala slaktaren, där det hänger prinskorvar i fönstret. Ja, det var ju också en jämförelse :)
Människan som nu finns i min närhet är det mest självklara jag varit med om. Allt stämmer till 100%. Hur är det möjligt? Jag stryker den frågan och bara låter allt hända. Det nya livet bara radas upp enligt någon, ovanifrån, dold planering. Bring it on!!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lunch med Ledin också...

Den nakna kocken

Ta iiii